• Kajakens ursprung och användning

    Först måste vi skilja på två viktiga faktorer, kajak och kanot eller kanadensare som den sistnämnda också kallas för. En kajak är en form av kanot men där majoriteten av ovansidan är täckt till skillnad mot vanliga kanoter. Istället har en kajak en sittbrunn där personen som framför kajaken sitter och paddlar. En kajak kan ha en eller flera sittbrunnar beroendes på hur många individer som gruppen består av. Kajaken har sitt ursprung från Grönland, Alaska, Kanada och Sibirien där kajaker använts av den gamla lokalbefolkningen, inuiter, för jakt och fiske. Ordet ”Kajak” betyder på inuiternas språk betyder ”Farkost för män”. I en kajak så sitter som sagt individen i en sittbrunn på ett säte med benen utsträckta framför sig. Både sätet och fotstödet som finns inuti kajaken är justerbara så den kan anpassas till personer av alla storlekar, långa som korta. Vid fotpinnen finns det också en pinne som den som paddlar placerar mellan sina fötter. Denna ”pinne” är kopplat till kajakens roder och med några enkla rörelser med fötterna kan han eller hon få sin kajak, med lätthet, att svänga dit dom vill. Förutom detta använder även kanotisten sin paddel för att styra sin kajak, om individen exempelvis vill ha skarpare svängar. För att undvika att få in vatten i kajaken använder sig paddlaren av ett så kallat kapell som fästs runt midjan och sedan runt sittbrunnens sarg, när personen satt sig i kajaken. En annan avsevärd skillnad mellan kajak och kanot är den typ av paddel som används där kanotistens paddel har ett blad som används för att framföra kanoten. Personen som använder en kajak har en paddel med två blad, ett bland i varje ände och alternerar med att växla sidan mellan varje paddeltag.

    Paddelutbildning

    Detta är något som jag kommer ihåg från min barndom, där vårt lokala seglarsällskap anordnade så att vi barn och tonåringar, under sommarlovet, fick möjligheten att lära oss paddla både kajak och kanot med hjälp av en rad instruktörer från seglarsällskapet. Dom försåg oss även med all den utrustning vi behövde så som flytväst, våtdräkt för dem som ville samt en kajak.

    galaxy-613-1

    Det största problemet jag hade då, vad jag kommer ihåg, var sitsen. Eftersom jag fortfarande var väldigt kort så hade jag svårt att räcka hela vägen fram till fotstödet och pinnen som skötte rodret. Det andra var att hålla balansen och inte snurra runt så fort man satt sig i den. Visst, när vi låg intill bryggan var det inga större problem då vi höll fast i bryggan med handen eller använda oss av paddeln för att hålla oss på rätt köl. Värre blev det när vi begav oss ut på öppet vatten. Allra värst var det när vi skulle pröva på en så kallad eskimåsväng, en medveten kantring av kajaken där man skulle sitta kvar i den trotts att den rullat och sedan med hjälp av paddeln vända upp kajaken på rätt köl igen. Detta var tveklöst det svåraste elementet under hela utbildningen men efter många om och men så lyckades majoriteten av oss genomföra denna manöver.